Mystisk design

(lånad bild)

Vill börja med att säga att detta inte har någonting med scrapping eller pyssel att göra, så är det bara det ni vill läsa om så tipsar jag er om att besöka en annan blogg idag (kom dock snart tillbaka!). Detta är ett mycket filosofiskt inlägg. (*liten blink*) Mina tankar svävade ut långt när vi satt vid middagsbordet igår och käkade sallad, tänkte få ner dem här. (Tro nu inte att jag är alldeles för tikig, bara lite!) (och nej, jag läser faktiskt inte biologi, så jag kan inte till hundra procent stå till svars om någon mot all förmodan skulle upptäcka tveksamma fakta.)

Form är inget utan funktion sägs det.
Naturen är fantastisk. Tänk så perfekt allt är 'designat' för sitt ändamål. Blommor luktar gott och är i granna färger för att locka till sig insekter som kan sprida deras pollen, päron och hallon är goda för att vi ska äta dem och sedan sprida deras kärnor. Vissa växter har hullingar som fastnar i djurens pälsar för att spridas på det viset, (det är för övrigt därifrån vi fått den brilljanta idén om kardborrband), och vissa växter har taggar för att undvika att bli uppätna.

Men så kommer våran outsider och mitt filosofiska problem. Gurkan, passar han verkligen in i gänget? Varför ser han ut som han gör, varför denna märkliga design? Jag förstår inte fördelarna. Han växer som en pumpa, på marken, inte från träd som bananer, annars kunde man ju dragit paraleller mellan deras utseenden.
De flesta grönsaker, frukter och bär tycks ha en något rundare form än vår vän gurkan, milt uttryckt. Tomaten, blåbäret och äpplet är alla exempel på individer som upptäckt klotets tjusning. Päronet har tagit det hela ett steg längre och dragit ut på det hela lite grand, men fortfarande ser han mer ut som en apelsin än en morot.

Varför gurkan valt det avlånga formatet kan jag alltså inte förstå, varför blev han så avlång växandes på marken? Är det måntro ett energisnålt sätt att vara uppbyggd på? Konstigt kan tyckas.
Sedan har vi färgen. Grön! Varför på detta kamouflerande vis? Gurkan vill väl bli uppäten för att få sina frön spridda så att fler gurkvänner kan bli till? Följer vi efter där så kommer snart ett problem till, smaken! Inte någon sötma eller spännande överaskning alls. Vår vän består till 96% av vatten och smakar därefter. Frestande? Kanske har gurkan försökt att hitta sin egna nisch som törstsläckare? Det är den enda förklaring jag kan finna. En avlång smaklös mojäng utan lockande färg eller doft, är det en lyckad frukt? Jag kan inte påstå att energiinnehållet är särskillt överväldigande heller...
Det är klart att samma slags individer kan se olika ut även om man "hör till samma grupp". Bladen till exempel. Alla är gröna och sitter på växter men de är ändå olika. Vissa är tjocka och vissa är tunnare, de tjocka är till för att kunna spara vatten inför torrare tider, de tunna räknar med att alltid ha vattentillgång. Men gurkan, hur har han tänkt?

Finns det någon vis vetenskapsman, eller kanske en helt vanlig "vem som helst-person" där ute som har någon teori om varför herr gurka blev som man blev, eller kanske till och med sitter på det eftertraktade svaret på hans design? Varför avlång, grön, smak- och luktlös? Skulle det vara så, lova då att ni skriver och berättar bland mina kommentarer. Design är som sagt ingenting utan funktion, tror ni att gurkan kanske missade att höra det?
Eller kanske är det bara jag som är för dum för att förstå hans genidrag. Vem vet.

Ha det gott, alla gurkans vänner.
/Marie